Bananinsar...

Jag gillar inte den där känslan, inte för att jag inte vill ha den utan för att jag inte vet vad det är, varför det händer, hur det blir så, för det inte händer mig och hur det slutar. För i de flesta fall så slutar det alltid fel, iallafall när jag är inblandad. Men "vilt vågat hälften vunnet" eller hur var det Hanna.
Igår satt jag och Hannorna på condeco och snackade in i all onädlighet, ni är bra, ni får mig på bra och får mig på mgoda tankar, jag gillar er så mycket att det inte ens går att beskriva.

Det var en jobbig natt, börjat sova sjukt dåligt igen, tankar som bara flyger runt och runt och runt om och om igen i mitt jävla frreakade huvud...Nu ska jag snart gå och hoppa på kvinnan som legat och snarkat i mitt öra hela natten lång, och dra henne ut i solen en stund innan vi beger oss till träningshallen i några timmar...

Vad händer då idag?